Våld i nära relation

Mäns våld mot kvinnor är ett att Sveriges största samhällsproblem. Varje år söker tusentals kvinnor och barn skydd på en kvinnojour.

Våld i nära relation kännetecknas av att den utsatta har en nära och emotionell relation till förövaren samt att våldet är systematiskt återkommande. Det är ofta en återkommande kombination av fysiskt och psykiskt våld och innefattar allt från förminskande och förlöjligande till misshandel och våldtäkt.

Kvinnor i alla samhällsgrupper drabbas. Våld i nära relation förekommer även i samkönade relationer och i heterosexuella relationer där en kvinna utövar våld mot en man. Män är dock överrepresenterade som utövare av våld.

Våldet yttrar sig i olika former. Nedan beskrivs de fem områden som vanligtvis räknas in i våld i nära relation.

Fysiskt våld– Kan vara att bli dragen i håret, bli slagen eller sparkad, bli utsatt för knuffar etc.

Sexuellt våld– Sexuella handlingar som är påtvingade, förnedrande eller som den utsatta inte vågat säga nej till. Det innefattar även våldtäkt och sexuella övergrepp.

Psykiskt våld– Hot, kränkningar eller förlöjliganden. Våld mot eller hot om våld mot husdjur.

Social utsatthet– Frihetsinskränkningar som isolering genom att bli hindrad från att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter.

Ekonomiskt våld– Den våldsutövande partnern kontrollerar tex alla tillgångar. Personliga tillhörigheter som förstörs.

Våldets syfte är att etablera makt samt att utöva kontroll. Detta görs genom att skrämma, skada och skambelägga. Våldet sker ofta under en lång period och brukar intensifieras över tid.

Normaliseringsprocessen.
Våldet börjar vanligtvis inte direkt i ett förhållande utan brukar komma gradvid. Det börjar med att kvinnan blir mer och mer begränsad i sitt handlingsutrymme och ofta med psykisk misshandel. De första gångerna är förövaren ofta ångerfull och ledsen och motiverar våldet med något som ligger utanför relationen. Efter hand försvinner ångern och ursäkterna och skulden läggs istället på kvinnan. Förövaren växlar mellan att vara kärleksfull och omtänksam och våldsam och hotfull. För kvinnan suddas gränserna för vad som är normalt över tid ut.

Våldet väcker ofta skam och skuldkänslor hos kvinnan och kvinnans verklighetsuppfattning förändras, hon kan börja se sig själv med förövarens ögon och anse att det är hennes eget fel. Under normaliseringsprocessen kan kvinnan börja anpassa sig efter förövarens syn på hur hon bör uppföra sig för att förebygga risken för nya utbrott och hennes handlingsutrymme krymper ännu mer.

Källa: unizon.se